Operations Karlstads blogg flyttar till ny adress!

Den nya adressen är http://operationkarlstad.wordpress.com

Tempelriddarhuset - ännu en parodi på kulturmiljövård

Knappt har dammet efter den nyligen rivna Wennbergsvillan i Viken lagt sig förrän Karlstad Kommuns Stadsbyggnadsnämnd sätter tänderna i nästa kulturhus, det anrika Tempelriddarhuset på Drottninggatan i Karlstad. De senaste decenniernas hantering av huset är, liksom "ombyggnaden", ett talande typexempel på hur Karlstads kulturmiljöer ett efter ett slaktas av Karlstad Kommuns Stadsbyggnadsnämnd. Vi har sett det förut. Först decennier av vanskötsel där huset i princip berövas alla sina inre kvaliteter av kulturhistoriskt värde. Utan att någon bryr sig ett endaste dugg. Inte sällan är det dessutom just Kommunen själv som är ägare. Redan detta ett tveklöst lagbrott mot Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer, som även omfattar husets fasta inredning. I nästa steg används sedan just detta faktum, att huset är vanskött, som ett argument för att plocka fram grävskoporna och riva huset. Historien är full av denna typ av Goddag-yxskaft-resonemang när det gäller kulturmiljöer i Karlstad. Vi såg det senast i fallet med Wennbergsvillan och vi ser det nu igen. När kommunalrådet Håkan Holm och hans kollega Lena Melesjö-Windahl nu säger sig vilja bevara det anrika huset så har det i alla fall inget som helst med bevarande av kulturmiljö att göra. Och om inte Håkan Holm och hans kollegor förstår detta, så har vi verkligen satt räven att vakta hönsgården. Och då är våra kvarvarande kulturmiljöer mycket, mycket illa ute.
Behovet av en ny, heltäckande översyn av Karlstads kvarvarande kulturmiljöer, såväl yttre som inre, är skriande.

Hus med putsfasad i riskzon för mögel

Många av landets nybyggda husfasader riskerar att drabbas av mögel. Enligt forskare vid Sveriges tekniska forskningsinstitut är 95 procent av hus som har putsfasader och är byggda de senaste tio åren i riskzonen. De drabbade husen ser med blotta ögat ut som klassiska stenhus. Men ytterväggens konstruktion består av en träregelvägg som isolerats med styrencellplast eller mineralull mot en yttre byggskiva av kartonggips, plywood eller liknande. Utanpå isolering läggs sedan putsen. Byggsättet kallas enstegstätning. Tanken är att huset skall vara tätt och energisnålt. Konstruktionen saknar dock luftspalt. Det betyder att fukt som tränger in inte har någonstans att ta vägen. Detta byggsätt har bl a använts i Stockholms nyaste prestigebygge, Hammarby Sjöstad. Att åtgärda felen kan komma att kosta miljardbelopp.
       - Problemet är mycket, mycket större än vad vi trott. I stort är alla typer av hus med putsade fasader drabbade. Vi uppmanar nu branschen att tänka om, säger Ingemar Samuelson, adjungerad professor på Sveriges tekniska forskninginstitut (SP) till DN.
       - Det är byggmetoden som är fel. Byggmetoden kom från Tyskland och gällde isolering av stenhus. På lättbetongshus fungerar det. Man får ett tätt och energisnålt hus. Men husen som nu byggs i Sverige är välisolerade hus med träreglar, säger Ingemar Samuelsson. Och då blir byggmetoden fel.
       Hus med imiterade stenfasader har de senaste åren varit och är fortsatt vanligt även i Karlstad. Om just enstegstätning använts vid de senaste årens storbyggen i Karlstad, som Vågmästaren mfl känner jag inte till. Men jag ska kontakta byggföretagen och lovar att återkomma med besked om den saken.

–Karlstad har förfulats förfärligt, tycker Margaretha Kamprad

"Mitt flickrum låg i hörnet på Sandbäcksgatan 1, säger Margaretha Kamprad. Pappa var tandläkare och hade sin praktik i huset. Numera ligger det ett stort fult schabrak där som det står Landstinget på. Det är synd. Jag tycker att Karlstad har förfulats så förfärligt, det är så många vackra hus som ersatts med stora lådor. Men Karlstad är fortfarande en vacker stad."

Citatet är hämtat ur en intervju med Ingvar Kamprads hustru Margaretha i NWT den 30 augusti 2007. Vi är många som delar Margaretha Kamprads uppfattning och frustration. Och förfulningen, den fortgår tyvärr alltjämt. Och visar inga tecken på att bromsas upp. Snarare tvärtom. Nu ska det byggas överallt. På varenda plätt man kan uppbringa. Allt som oftast i format som är alldeles för stora och som slår sönder småskaligheten. Estetiken offras ideligen på framstegshetsens altare. Vad är det egentligen som pågår i kommunens stadsbyggnadsnämnd?

Enligt Plan- och Bygglagen skall "Stadsbyggnadsnämnden verka för en god byggnadskultur och för en god och estetiskt tilltalande stads- och landskapsmiljö. Vid varje ändring måste utgångspunkten vara att åtgärden skall tillföra helhetsbilden positiva värden och inte förvanska egenskaper som är värda att bevara. Såväl kulturvärden som en estetiskt tilltalande utformaning av bebyggelsen tillhör sådana allmäna intressen som kommunen skall tillgodose i arbete med planer och bygglov och i sin tillsyn i byggprocessen."

Man kan undra om alla i Karlstad Kommuns Stadsbyggnadsnämnd har läst lagen? Har de blivit fartblinda? Eller saknas kompetensen helt enkelt? Och varför tiger övriga aktörer så still? Vart tog den estetiska dialogen vägen?

Hur står det egentligen till med stadsbyggandet i Karlstad? Vart är vi på väg? Vilken stad är det vi håller på att bygga? Vart tog kulturmiljöhänsynen vägen? Jag tycker det är hög tid att frågan tas upp till debatt i ett större forum. Frågan är vem som ska ta initiativet till den?

(Detta inlägg har den 6 september skickats till debattsidorna på NWT och VF)

Fortsatt förfall på Stadshotellet och Alfieshuset

Två av Karlstads vackraste och mest tongivande stenhus - Stadshotellet och Alfieshuset (V:a Torggatan, ägt av Albér Fastigheter) är stadda i kraftigt förfall, och vi har via Operation Karlstads hemsida skrivit om detta redan för ett år sedan (även inlagt här på bloggen). Fastighetsägarnas brist på underhåll är tydlig och flera ovarsamma och förfulande ingrepp i fastigheterna har gjorts. Operation Karlstad uppmanar ånyo Stadsbyggnadsnämnden att ta det lagstadgade ansvar de enligt PBL har för att tillse att "byggnadernas byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden inte förvanskas".

Stensättningarna längs älven och kanalen förfaller allt mer

Karlstads vackert stensatta älvstränder är liksom stensättningarna längs kanalen sällsynt påkostade byggnadsverk och tongivande inslag i Karlstads kulturmiljö. Ändå förefaller det, hur märkligt det än kan låta, helt saknas ett program för löpande underhåll av dem. På flera platser är förfallet nu långt gånget, t ex vid södra brofästet på bron mot Sundsta vid Muséet, vid platsen där Mollstugan en gång stod bakom gamla badhuset samt vid östra fästet på dammluckorna vid kanalen i Haga. Varför sker inget underhåll? Och avsätter man överhuvudtaget medel för att möjliggöra ett löpande underhåll? Om inte - vad tror du effekten blir? Operation Karlstad hoppas att Stadsbyggnadsnämnden inser värdet i dessa miljöer och att de snarast låter göra en grundlig dokumentation samt en underhållsplan för dem. Innan det är för sent.

Märkligt virkesval vid renovering av broarna på Borgmästarholmen

Operation Karlstad har i ett medborgarförslag uppmärksammat Karlstad Kommun om behovet av en översyn och renovering av de två sällsamt vackra träbroarna ute vid Borgmästarholmen. Vi betonade i detta förslag bland annat vikten av att använda ett virke av hög kvalitet, likt det som dessa broar en gång byggdes av, dvs kådrik kärnfura. Här om dagen obeserverade vi att arbetet glädjande nog var i full gång. Men istället för att laga bron med samma högklassiga virke den byggts av har man använt tryckimpregnerat, ljust grönfärgat trä! Träet skär sig rejält färgmässigt mot det befintliga virket som har en naturligt gråfärgad patinering. Tryckimpregnerat virke åldras dessutom helt annorlunda än icke tryckimpregnerat virke och lagningarna kommer därför aldrig att smälta in i de befintliga strukturerna. Tryckimpregnerat virke är av erkänt dålig kvalitet, och dessutom fyllt med gifter som gör det direkt olämpligt i vattennära miljöer. På Norska Riksantikvariets hemsida (se Länkar) finns en utmärkt materialguide där man bl a kan läsa följande "Det føles ikke riktig å bruke trykkimpregnert trevirke som erstatning for malment virke (kärnvirke). Trykkimpregnerte materialer er å betrakte som forurensing: billedlig talt når de brukes som erstatning for de gode tradisjonelle materialene, og reelt sett fordi de inneholder tungmetaller og bør behandles som spesialavfall når de en gang må kastes." Vem tyckte att detta virkesval var lämpligt på Borgmästarholmen? Vi på Operation Karlstad applåderar initiativet till renoveringen men efterlyser en större omsorg vid materialvalet i samband med renoveringar.

Olämpligt stenval på Tingvallagatan

På Tingvallagatans östra ände, i backen ned förbi Tingvallagymnasiet, håller man som bäst på och lägger om trottoaren. Detta är ett av stadens bästa kulturstråk om man vill uppleva stenstaden sådan den tedde sig kring det sena 1800- och tidiga 1900-talet. Men istället för att, vilket torde falla sig naturligt, använda natursten med kulturmiljökänsla, använder man en tvåfärgad betongsten med zicksackmönster. Intrycket ser milt sagt mindre lyckat ut. Ännu mer märkligt framstår stenvalet om man läser Karlstad Kommuns ännu inte tryckta Stadsmiljöprogram som sedan en tid legat ute på samråd. I programmet, som faktiskt är förtjänstfullt ambitiöst gjort, poängteras att man vid stensättningsarbeten ska prioritera natursten, i synnerhet vid arbete i kulturmiljöstråken. Så??? Varför valde man då den malplacerade tvåfärgade röda betongstenen? Är det en jämnare yta man är ute efter är vi på Operation Karlstad övertygade om att det finns flera kulturmiljömässigt mer lämpliga naturstensalternativ. Kontakta oss gärna för förslag.

Bristfälligt underhåll i Kvarteret Almen

I Karlstad kulturstråk nummer ett, Älvgatan förbi kvarteret Almén, Karlstads gamla stad, har flera klumpiga ingrepp gjorts i den vackert stensatta trottoaren. Stora gapande hål har helt okänsligt skyfflats igen med hastigt ditslängd svart asfalt. Ofta har kvarvarande kringliggande stenläggning dessutom lämnats närmast huller om buller. Dessutom är flera av de vackra lyktstolparna i gjutjärn i ett erbarmerligt skick. Operation Karlstad hoppas att området, som är ett populärt promenadstråk för flanerande Karlstadbor och dessutom Karlstads i särklass mest besökta av turister, snarast får den tillsyn det rätteligen förtjänar.

Så säger lagen om skydd av kulturmiljöer

Lagarna som talar om vad man får och inte får göra med ett hus eller ett byggnadsverk är faktiskt ganska tydliga. Och de gäller ALLA byggnadsverk, oavsett om de anses ha ett stort kulturhistoriskt värde eller ej. Dessutom finns stora möjligheter för Länsstyrelsen i Värmland och Stadsbyggnadsnämnden i Karlstad att med hjälp av dessa lagar ge ytterligare skydd åt miljöer som de anser är särskilt värda att bevara ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Det är denna form av utökat skydd som vi i dagligt tal kallar för K-märkning. En kort förteckning av dessa lagar får du nedan.

Kulturminneslagen (KML)
"Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter skall visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete skall se till att skador på kulturmiljön såvitt möjligt undviks eller begränsas." Med stöd av KML kan Länsstyrelsen förklara en fastighet som Byggnadsminne och därmed ge den ett utökat skydd.

Plan- och bygglagen (PBL)
I plan- och bygglagen, PBL, finns ett krav att alla ändringar av en byggnad ska utföras varsamt. Kravet på varsamhet gäller all slags bebyggelse och syftar till att behålla egenarten och värdena i den befintliga miljön liksom inre kvaliteter i lägenhetsutformning och inredningar. Kravet avser inte bara kulturhistoriska värden, utan omfattar alla byggnader och deras karaktäristiska drag. För fastigheter som anses särskilt kulturhistoriskt intressanta kan Stadsbyggnadsnämnden skriva in särskilda varsamhetskrav i sin detaljplaner för att ge ett utökat skydd, sk Q/q-märkningar.

3 kap 10 § Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. Lag (1998:805).

3 kap 12 § Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär, får inte förvanskas.

3 kap 13 § Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall anpassas till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär.
Byggnader som avses i 12 § skall underhållas så att deras särart bevaras. Lag (1994:852).

3 kap 17 § Tomter skall, oavsett om de har tagits i anspråk för bebyggelse eller inte, hållas i vårdat skick. De skall skötas så att betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer och så att risken för olycksfall begränsas. Byggnadsnämnden kan besluta att plantering skall utföras och att befintlig växtlighet skall bevaras.
Tomter, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, får inte förvanskas i de avseenden de omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser.

Gula Villan rivs trots massiva protester

Trots kritik från såväl Värmlands Museum, Stadsbyggnadsantikvarien, Operation Karlstad, Karlstad Lever, CarlstadGillet, trots att villan sedan över 20 varit upptagen i Kommunens egen kulturmiljöinventering från 1984 och trots ljudliga protester från en upprörd allmänhet som i en rad insändare kritiserat beslutet, rivs nu Gula Villan i Viken. Grävskoporna är redan i full gång med att riva den gamla villan. Ett svidande nederlag för kulturmiljöarbetet i Karlstad och en skammens dag för Stadsbyggnadsnämnden och dess rivningsglada ordförande Håkan Holm som genom beslutet visat prov inte bara på kulturhistorisk okunnighet utan också brist på civilkurage, då man valde att inte lyssna på den interna kritik mot rivningen som gång efter annan framfördes av miljöpartisten Lars-Martin Jansson. Fegt, var ordet.

En del av skammen måste också falla på exploatören, byggföretaget Karlstadhus, som trots tidigare engagemang i kulturmiljöfrågor denna gång valde att ställa sig på andra sidan skranket och sålla sig till kulturmiljövandalerna. Om viljan hade funnits hade villan självklart kunnat bevarats för att istället infogas som ett pittoreskt inslag i den nytillkommande bebyggelsen. För byggprojektet som sådant hade detta dock sjävklart inneburit en lägre exploateringsgrad och ett fördyrande. För boendemiljön och kulturhistorien hade det emellertid varit en vinst. Men kortsiktig ekonomisk vinning var viktigare för Karlstadhus. Tyvärr. Operation Karlstad hade hoppats på ett större ansvartagande hos detta företag, som är ett av dem som har flest byggprojekt igång i Karlstad idag.